Trött, tuttlös och ont i halsen.

Så var det gjort. Tutten är kapad och port-a-cathen på plats. Och jag hade rätt, axialutrymningen var värre. Jag har inte alls några större känningar från platsen där det igår satt ett vänsterbröst, däremot så bråkar port-a-cathen så in i bomben. Jag kan knappt vända på huvudet, det drar och spjärnar! Och trött, sååååå trött!!! Jag orkar inte vara social och svara i telefon idag. Idag stänger jag av världen för en stund och bara vilar. Jag är hemma, och imorgon är en annan dag.