Att tala med barn på barns sätt.

Det börjar bli dags för någon typ av ”vardag” igen. Farmor Lotta stod för hushållet i lite mer än en vecka, men nu ska vi klara oss själva, Fredrik ska jobba, Emilie ska vara på förskolan och jag ska ”ta hand om mig”.

Jag är en smula förvånad över mig själv. Jag känner INGEN sorg för min tutte som åkte i soporna. Faktum är att den som är kvar ser konstigare ut än den som är borta…i mina ögon i alla fall. Emilie är lite mer skeptisk. Vi hade ett samtal en kväll. Emilie och jag låg i soffan och myste. Plötsligt petar Emilie mig i min ”kudd-tutte” och frågar:

”Varför har du ingen tutte där mamma?”

”För att den var trasig, den var så trasig att doktorn fick ta bort den och slänga den.” Jag pekar på port-a-cathen. ”Och så har doktorn satt in en knapp på mamma som jag ska få stark medicin i.

Emilie ser fundersam ut och frågar:

”Får jag trycka på knappen?”

”Nej, det är inte en sån knapp. Den ska man ha sprutor i med stark 0ch äcklig medicin som man mår illa av, men sen blir jag bra.”

”Okeeeej…”

”Och vill du veta nått roligt, sen ska doktorn göra en NY tutte till mig!”

Emilie- som trots allt är en liten tjej, med en stor, nostalgisk tuttkärlek – får nått simmigt i blicken och säger:

”Då ska jag suga på den…!”

Fniss:

”Nej, du ska inte suga på den, du är ju en STOR tjej!”

”Men mamma, får jag sitta i ditt knä då?” Där nöp det till i hjärtat. ”Jaaaa gumman, du kommer få sitta i mitt knä då, du kommer få sitta i mitt knä innan också, så snart som mamma inte har sår längre!”

Idag var jag på vårdcentralen och tog bort två stygn, båda härrörde från port-a-cathens insättning, ett på halsen och ett vid inläggnings-snittet på bröstkorgen. Jag är sydd med tråd som ska absorberas av kroppen, men dessa två stack ut en halv centimeter och det på halsen började bli irriterat. Sjuksyrran på vårdcentralen hade vissa problem med att få loss stygnen eftersom trådarna är superhårda och knutarna låg tätt mot huden, men det gick! Därefter tog jag mig till jobbet. Det var så kul att få träffa folket där! Både elever och kollegor! Jag saknar det! Men jag är helt slut nu efter min visit, så att jobba skulle gå ”mindre bra”. Men jag tänker åka dit och hänga igen inom en snar framtid.

När jag hämtade Emilie hade hon och jag ett till samtal. Hon frågade mig ”Varför har din syster klippt ditt hår?” (Jag har ju låtit syrran klippa mig kort-kort, så blir det inte lika stor affär att tappa håret.)

”För att jag ska få så starka mediciner att håret trillar av! Knasigt!”

”Valför?” <- ”Valför”/Varför är för övrigt Emilies nya favoritord och används minst sagt flitigt just nu.

”För att håret ramlar av om man får stark medicin.”

”Det ska jag också pröva, nästa vecka, när jag blir stor och får en knölig tutte, precis som du mamma!” Sötaste, sötaste lilla Emi, det hoppas jag och ber att du inte ska behöva, men jag älskar dig för att du tar alla konstigheter som sker just nu med så pass mycket ro!