Gayklubb och uppstoppad tutte

Onsdagen den 24 april åkte jag och Fredrik till Eskilstuna för att träffa inte bara en, utan två läkare. Fredrik har inte samma erfarenhet som jag av väntetid på sjukhus så han hann bli ganska rastlös innan den första läkaren (en kirurg) ropade in oss. Denne läkare skull bara snabbt kolla att allt läkte som det skulle, så efter 30 minuters extra väntetid var det in-ut på 3 min. Även han påpekade att en plastikkirurgi skulle göra allt bra igen. Jag kontrade med att en bröstförminskning skulle bli super! Åter chockades en person av det manliga släktet av att jag hellre vill ha små bröst än de E-kupor jag burit runt på i flera år. Han talade nämligen väldigt snabbt om att det inte skulle påverka mitt tillfrisknande ALLS att ta bort en del av det andra bröstet, och såg svårt oförstående ut när jag glatt talade om att det visste jag väl, men att jag tyckte det skulle bli mycket bättre!

Efter att vi varit på snabbvisit hos kirurgen fick vi träffa onkologen. Det var den vettigaste och trevligaste läkare jag träffat i Eskilstuna hittills. Hon tog sig tid, gav inget intryck av att vara stressad, utan var ”här och nu”. Hon gick igenom vad som hittats vid båda analyserna av mitt förrädiska bröst på ett tydligt och strukturerat sätt. Utöver det jag redan visste, att det är en ductal, hormonberoende bröstcancer (den växer av både östrogen och progesteron) så är den av grad 2 på en skala 1-3 i malignitetsgrad. Mitt i mellan alltså.

Vi fick också reda på hur stort område som varit cancerdrabbat. Den största tumören som var den som syntes på ultraljudet var 17mm, men i tårtbiten fanns ju även begynnande cancerhärdar av både invasiv och in situ. Det området var 85mm stort!!!

I det resterande bröstet som rykte vid operation nummero duo var 11mm påverkat av cancerceller. Det betyder att allt som allt så var ungefär 10 cm av bröstet cancerdrabbat…de var tack och lov nöjda med den senaste operationen och tyckte att de fått bort skiten med god marginal. Det var ju för väl.

Hur eller hur så blir det en del behandling. Jag ska starta med ett cellgift som heter taxotere. ”Taxotere® (docetaxel) är ett cytostatikum som tillhör gruppen mitoshämmare och taxaner. Taxotere framställs på kemisk syntetisk väg ur ett ämne som i sin tur extraherats från barren i den europeiska idegranen Taxus Baccata. Taxotere utvecklades under 1980-talet och registrerades i Sverige 1995, på indikationen metastaserande bröstcancer. ”

Det är ett gift som bland de vanligare biverkningarna har muskel- och ledvärk, håravfall och nedsatt immunförsvar eftersom blodkropparna och benmärgen slås ut. Andra trevliga biverkningar är nagelavfall och blåsor i munnen med smakförändringar som följd. Den är dessutom ett gift man kan reagera allergiskt på så jag kommer få en hel del betapred (kortison) både före och efter behandlingen.

Totalt ska jag få tre omgångar taxotere, den första på tisdag, alltså på självaste valborgsmässoafton. Därefter kommer jag vara hemma i tre veckor och roa mig med biverkningarna som dyker upp, därefter är det dax för omgång två med taxotere…så nio veckor kommer det ta att genomgå denna behandling.

Därefter blir det en annan typ av cytostatika, en trippelkombo med cellgifter som kallas FEC (5-fluorouracil, epirubicin, cyklofosfamid). Cyklofosfamid är en gammal ”kompis” som jag fick när jag hade leukemi. Den kräktes jag av hela natten med 3-5 minuters mellanrum. Men tydligen fick jag högre dos då än jag kommer få nu plus att antikräk-behandlingen blivit bättre…or so they say. Jag kommer få FEC i tre omgångar, även dessa sker med tre veckors mellanrum. Det betyder att det kommer ta 18 veckor att genomgå hela cellgiftbehandlingen.

Jag hade tagit med mig mitt gamla behandlingsschema från -89. Det var mycket uppskattat av onkologen som började fundera över om det kunde vara så att jag är ”benmärgskänslig” dvs kan droppa lättare i blodvärden och gjorde att hon ville ta en ”full check-up” av min blodbild. En rejäl radda med saker skulle analyseras utifrån blodprov. Det är ju bra.

Om mina blodvärden sköter sig så kan jag vara klar med cytostatikan enligt plan, dvs i augusti, därefter blir det strålning i fem veckor, mån-fre. Strålningen kommer ske i Eskilstuna medan cellgiftbehandlingen blir i Nyköping. I oktober borde jag vara klar med strålning. Som grädde på moset ska jag slutligen få tamoxifen. I dagsläget ser det ut som att jag ska knapra tamoxifen i 10 år. Det tamoxifen gör är att den hindrar cancercellerna från att ta upp östrogen och hindrar därför cellerna från att växa. Tamoxifen kommer försätta mig i klimakteriet i förtid, så det är kanske redan dax att skaffa en ”dra-maten” och käpp?

En sak som fick mig att känna mig svårt nöjd var att jag tydligen lyckats med något ovanligt. Jag överraskade både sköterskorna och onkologen när jag avslöjade att jag redan hade en port-a-cath inopererad. Nu för tiden är det visst praxis att operera in port-a-cathen strax innan påbörjad behandling och detta med enbart LOKALBEDÖVNING, I VAKET TILLSTÅND!!! Är de SPRITT SPRÅNGANDE GALNA!!! Det gör ju SKITONT när port-a-cathen är nyinsatt!! Och att tro att man vill ligga vaken medan de skär upp en ven i halsen och stoppar in en slang i venen plus skjuter in en dosa stor som en femkrona under huden! Ja det vill man ju verkligen… :/

Jag är så jävla nöjd över att port-a-cathen sattes in samtidigt som de tog bröstet. Sköterskorna och läkaren var storligen förvånade att jag fick till det. ”Bad du själv om det?” frågade läkaren. ”Javisst, och Ann sa att hon skulle flörta med kirurgen, så hon måste ha flörtat bra!” svarade jag.  KASWISCH!

Men man ju inte gå och vara sjuk hela tiden

så i går (lördag) kom först pappa förbi och överlämnade sin gamla ipad i gåva tack pappa!

Sen hängde jag med Klara ut för en natt på stan! Jag tror inte jag varit så full på….fem!!! år….

Vi började kvällen med vin och grill hos en vän till Klara och en grupp glada damer delade därefter taxi in till stan.

Jag har heller inte upplevt Nyköpings nattliv innan.  Först var vi på Klientelet var i högre medelåldern. Det var mest gubbar så vi drog snabbt därifrån till där det istället var en snittålder på 19. Så, supa med folk i våra föräldrars ålder eller med mina elever? Inget kändes helt tilltalande.

Klara som har koll Nyköpings kvällsliv kände till att det just denna kväll var gayklubb i stan, hon var dessutom missbelåten på att ingen stött på henne under kvällen så hon tänkte att om inte gubbarna på Mc Ewans eller pojkarna på O’Learys visar något intresse kanske det finns tjejer på gayklubben som hon kunde få flörta med. Vi drällde dit lagom till att Nanne Grönvall uppträdde. Det var ett skojigt sammanträffande, för det hade ingen av oss en aning om. Nanne är verkligen PYTTELITEN!

Jag hade jätteroligt, folk på gayklubben var glada och avspända. Det bästa med att vara på gayklubb var att jag inte var den enda med uppstoppade bröst! Jag pratade med en jättesöt transvestit och vi var både överens om att Nanne bara nådde oss till höften. Jag berömde henom för de 3″ höga klackar hen hade på sig. Hen svarade att ”Det var inget, de skorna hade lååååga klackar, normalt hade hen 5″ ” Respekt!

Tony Irving var för övrigt också där och raggade på unga förmågor.

Klara var besviken på att ingen stötte på henne där heller, jag förklarade tröstande för henne att det är för att jag har så dominant utstrålning så alla trodde att hon var min flickvän! HA!HA! En annan rolig grej med gayklubb var alla gratiskondomer som delades ut. Och med dessa följde dessutom en förpackning glidmedel! Come well prepared!

Klara och den enda tjejen ur vår ursprungliga sällskap som vågat sig med dit samlade på sig en rejäl bunt. Jag drar mig då till minnes att onkologen frågat om jag och Fredrik använder preventivmedel. Jag var då nära att svara ”Nej, det behövs inte vi har en 3-åring i sängen”…men jag lät bli.

Vi hade lämnat våra jackor på McEwans, när vi skulle hämta dem för att bege oss hemåt passade Klara på att dela ut en bunt kondomer till några ynglingar utanför. Hon avslutade kvällen storstilat med att kissa i strålkastarskenet framför sin makes bil och på den annars bilfria gatan kom det samtidigt en bilist från andra hållet. Jag och Johan höll på att dö av skratt! Älskar dig Klara, du vet hur man får en r.i.k.t.i.g.t. underhållande kväll!

Idag har jag varit en smula bakis. Det kunde vara ett koncept som införs i sjukvården, alla gifter intas under partyliknande förhållanden så att biverkningarna dagarna därpå inte känns så betungande!