Taxotere take one

Igår på självaste valborgsmässoafton inledde jag min cellgiftbehandling. Första av tre taxotere-behandlingar är nu ”avklarad”. Jag sov dååååligt natten till tisdagen, om det var kortisonet eller nerverna som spökade vet jag inte. Klockan 10 skulle behandlingen gå av stapeln, jag var där ca 20 min innan eftersom jag vill vara säker på att hitta dit. Det var inget som  helst problem, Nyköpings sjukhus är inte så stort .

Sköterskan som skulle ta hand om mig var väldigt trevlig och innan hon kopplade upp mig gick hon igenom mediciner och lite annat som var bra att veta. Jag frågade om kylvantar/tofflor för att skydda naglarna och det fick jag. Jag hade tagit med mig min ipad som jag fått ärva av pappa, men med vantar på gick det inte att använda den :/ så det blev min bok istället. Fredrik och Emi har lovat att jag ska få en lila ”pad-penna”. Det kan behövas

Jag tror det jag var mest nervös över var att port-a-cathen inte skulle funka, men det gjorde den utan problem. Väl uppkopplad tog injektionen en timme. Halvvägs igenom började kylvantarna tina så jag bad om nya, oturligt nog var de andra upptagna, men jag fick mjuka kylklampar att stoppa in i vantarna istället. Jag fick en liten kylskada på lillfingret av dessa, men det är ok idag.

Efter att jag varit ”hooked up to the matrix” var det bara att ta min arsenal med krämer och tabletter och knalla hemåt. Emi och Fredrik hade sovit länge. Jag ringde dem kl.12.30 och då var de rätt nyuppstigna. Jag passade på att handla till kvällens grillning hemma hos Klara och Johan. Jag mådde bra, om än lite skakig. Det berodde nog mest på nerver. När jag kom hem var jag rätt trött så jag la mig på soffan och Fredrik gick ut i den kalla vårvinden och lekte med Emilie så jag fick vila. Sen begav vi oss till Sjösa för Valborgsfirande.

Det var vi och Klaras fina granne Pia med yngsta dotter som hade en trevlig grillning med korv, kött, baconinlindad halloumi, svampinjoner, paprika, rödlök och annat gott. Jag, Fredrik, Emi, Pia, hennes dotter Frida och Klaras flickor Elsa och Sara begav oss till Valborgsmässoelden i Sjösa. Johan stannade hemma, för han hade ont i sin portvinstå  och Klara var trött efter jobbet och satt hellre hemma. Jag tycker mycket om majelden. En valborg är ingen valborg utan att jag fått sitta och meditera framför den stora brasan. På något sätt kändes den väldigt symbolisk, just för mig, detta år. Jag fick min första Taxotere och i min kropp ska eventuella kvarlevande cancerceller brinna upp, förintas och ge plats för en ny spirande grönska.

Under kvällen kände jag ett tryck i huvudet och senare framåt 23-tiden även ett tryck över bröstkorgen, en diffus värk. Vid 6 på morgonen vaknade jag av att jag mådde lite illa, magen var körig och kändes sur. Jag gick ner och tog min kortison och två novalucol. Det hjälpte. Jag somnade om och sov till 11.30. Idag har jag ont i huvudet och kroppen känns som om jag har influensa eller som jag har en rejäl baksmälla. En skakighet och trötthet har tagit tag i mina lemmar och jag vill helst bara ligga ner, men jag väljer att blogga istället Fredrik ska ta med Emi till Buzis tillsammans med Johan, Elsa och Sara. Då ska jag passa på att vila en stund. Idag skiner solen, så jag överväger att sätta mig ute en stund. Kanske försöka ta en promenad. Jag tänker inte låta biverkningarna styra allt för mycket. Nu ska jag ta mig en till kopp kaffe.

En skojig parantes är att sen i måndags har Emi börjat träna på rrrrrr. Hennes ”ärrrr”, ”därrrr”, ”varrrrrr” är fullständigt bedårande. Att använda r-ljudet är ju faktiskt svårt, inte ens alla 6-åringar behärskar det, så att min lilla filifjonka på 3,5 har börjat hitta det ljudet gör mig larvigt stolt. Inte för att det spelar någon som helst roll om hon lär sig det nu eller när hon blir sju, men lite fånig föräldrastolthet över hennes framsteg tycker jag ändå jag har rätt att känna. Plus, som jag sa, det låter så himla gulligt