Nytt år, nya hyss

Det var ett tag sedan jag skrev och det har ju faktiskt hänt en del sen sist. I mitt senaste inlägg oroade jag mig för att bilen skulle vara frusen när vi skulle åka till Norrköping för julfirande. Det var den också. Förardörren i alla fall. Jag fick klättra in, sen satte Fredrik in barn, katter och sig själv.

Vi hade en jättemysig jul och Emilie och jag måste ha varit bra snälla för jag tror banne mig att vi fick flest julklappar.

Kosin Oliver var sååå stilig och kramig, han hjälpte tomten med julklapps-utdelandet. Efteråt viskade han till mig att han misstänkte att tomten egentligen var ”han”, dvs Fredrik, för att han lät likadan. Genomskådad! Och förra året som Olliboll var lite rädd för tomten. Han börjar bli en så stor kille!

Morfar var en bra skojig typ, tyckte Emilie. BÅDE glasögon och skägg! Hur flott som helst!

Så här fina var vi på nyår. Fredrik hade till och med köpt sig en ny skjorta och matchande slips, jag och Emilie klädde oss mer ”vintage” som det tydligen kallas…eller som jag föredrar attt säga: i glitter och glamour.

Emilie var förvisso upp till tolv (ja, vi kom inte i säng förrän halv två) – vem hade trott nått annat – men hon uppskattade inte champagne-skålande på balkongen bland smällande raketer.

Katterna fick gå fritt i huset under dagen, katt- inspektor Vincent tillät att de gjorde det, men höll ett vakande öga. Pixel låg och sov i sitt rum för att slippa se eländet. Miranda och Epix tyckte det hela var jättespännande! Men efter nyår började Vincent tröttna på att vara gästvänlig, så då fick båda mina katter en släng av hans vassa tass nu och då. Vincent tyckte dock om nappar och hann äta upp två stycken innan vi började med nappburkar med lock. Jag vet inte om Epix ”tagit efter”, men han har i alla fall tuggat punktering på vår skötbädd här hemma…

I mellandagarna försökte jag hitta längre remmar till babyskyddet, eftersom de är för korta nu. De sitter över Emilies överarmar istället för axlar, men det finns inte att få tag i. Tjejen på babyproffsen sa att det är den vanligaste frågan de får så här års, men tyvärr, tyvärr. Dumt tycker jag. Så vi ska ut och leta ny bilbarnstol.

Hur eller hur köpte vi i alla fall ett ”play-tray” till hennes bumbo-stol när vi var på babyproffsen. Emilie har kommit på att det är kul att skramla och dunka med saker.

”Jag vill ha en hund…å, å, åååå, en blåååå…”

Fredrik fick en superfin födelsedagspresent av systeryster: två biobiljetter och barnvakt. Vi var och såg ”Avatar”, en mycket snygg och vacker film, ”Ferngully” i vuxen-version.

Ska tilläggas att detta var första gången jag lämnade Emilie med nån annan så länge (närmare fyra timmar). Som sig bör var jag lätt hysterisk och i upplösningstillstånd när det var dax att lämna. När vi kom tillbaka låg Emilie och sov hur gott som helst i AKs famn och hade slurpat i sig all mjölk jag lämnat. Nappflaska var visst ingen konst.

Nu har vi kommit hem till vardagen i Uppsala igen. Nya konster min lilla kan är att:

- Ta sina fötter när vi byter blöja

- Prata högt och ljudligt

- Sitta själv, så länge hon inte rör på armar och ben för mycket

- Äta smakportioner – potatismos och katrinplommonpuré har det blivit hittills.

- Hålla sig vaken tills den fantastiska pappan kommer hem från jobbet – kanske ingen ny konst, men hennes strålande leende och krav på att få vara med Fredrik istället för den tråkiga mamman har kommit mer nu efter julen.

Förra veckan var vi hemma hos Johanna och Trean. Trean han kan åla runt, han. Emilie tycker att Trean har en jättesnygg taklampa hemma hos sig, så hon är inte så bekymrad över att hon inte kan hänga med när han jagar sladdar, däremot tyckte hon det var lite drygt när han skulle vara kärvänlig och pussa henne på huvudet. Hennes onda mor bara skrattade. Efteråt var Emi alldeles blöt i håret och såg förorättad ut.