Nått djävulskap på gång…

Igår var jag och min bästa AK på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.

Vi snurrade ett bra tag inne i Eskilstuna eftersom gps:en fick tupp-juck och ville att vi bl.a. skulle köra gå-gatan på väg till sjukhuset.

Varför var vi där? Jo, för att nått djävulskap växer i mitt vänsterbröst. Nått ondskefullt som sträcker ut sina tentaklar och fyller mig med mörker. En knöl som trycker mot nerverna.

Mammografi, ultraljud och cellprov…På ultraljudet såg jag den. En stjärnformad tingest som sträcker ut sig i övre delen av mitt bröst som en loj katt på ett fönsterbräde. Vad är positivt? Tja, att läkaren inte kunde se något mer än den, hon såg inget mer, inget i lymfkörtlarna, inga FLER knölar.

Strax innan 17 ringer ”min” sjuksyster Ann. ”Nej, de kan inte se vad det är för cellförändring eller ge ett besked per telefon. På tisdag har de patologi-konferens, då deltar både patolog och onkolog…” då bestämmer de min dom. Ann ska skicka en ny kallelse, så  jag får komma redan nästa vecka..eller veckan därpå…och höra vad läkaren har hittat.

Att knölen ska bort var tydligt. Hur mycket mer som försvinner återstår att se. Kanske en bröstförminskning, kanske jag blir amazon?

Jag vill bara skrika: ”Din jävel! Du tog mig inte första gången och nu är du tillbaka på nytt!” Jag vill bara gråta, men gråten fastnar i strupen, i magen, i bröstet.

Bröstcancer är ingen dödsdom längre, intalar jag mig. Jag är i limbo.

”Life must go on, inside my heart is breaking, my makeup may be flaking, but my smile stays on.”

I mitt inre hör jag sånger, gång, på gång, på gång.

Här är min vilda längtan. Här är min jävla trasighet. Här är mitt högmod, så se på mig för jag ska aldrig, aldrig dö.
Mitt enda liv. Det enda liv jag haft. Det enda liv jag kommer få. Det enda liv jag någonsin velat ha.

Här är allting som jag drömde om. Här är allting som jag hoppades på. Här är allting som jag vågade bara modet räckte till.
Mitt enda liv. Det enda liv jag haft. Det enda liv jag kommer få. Det enda liv jag någonsin velat ha.

Här är min vilja att få leva. Här är vännerna som bar mig. Här är mitt hjärta som bultar, blöder för allting som jag vill.
Mitt enda liv. Det enda liv jag haft. Mitt enda liv.