Utan bandage med plåster på
Tänk att det har gått en vecka sen jag opererades! En hel vecka! Och fortfarande invalido! Va FAN! Ska det vara så? Va? Va? …Ok jag är rätt feg när det kommer till att röra mig, men jag jobbar på det! Som sagt, inte helt lätt när man har en ”left arm of Doom” 
Hur eller hur så var vi på vårdcentralen idag för att ta bort bandaget. ”Efter 3-4 dagar” stod det i info-papperet jag fick på sjukhuset. ”Om en vecka” sa kirurgen. Jag tror benhårt på kirurgen. Men ta bort det själv? My ass! Aldrig i livet!
Det fick distriktsyrran fixa! Och det gjorde hon så bra, så bra. ”Det ser fint ut” talade hon vänligt om – Puh! Jag var en ”smula” nervös över vad som skulle dölja sig under det inplastade förbandet. Nu har jag bara några ny-ditsatta tejpbitar som ska hålla ihop såret medan det läker och minska risken för att det drar ut sig mer än nödvändigt. Tutten ser rätt ok ut också, faktiskt. Ok, den är svullen och mycket mer ”uppnosig” än den oopererade (som fortfarande spanar ner mot naveln), men ingen uppenbar grop eller så. Emilie ville så klart följa med och i bilen dit sa hon att ”Vi får säga till doktorn att hon inte får göra sår!” barn är så kloka! Nej doktorn det är så jobbigt när du ”gör sår”. Du skulle ju göra mamman bättre, inte sämre!
Häromdagen fick Emi tvål i ögonen och har sen dess haft ett plåster i pannan. (Det fick sitta i pannan eftersom man ju inte kan sätta plåster över ögat.) Inne hos distriktssystern, medan jag krånglade på mig kläderna igen, bestämde Emi att hennes plåster också skulle tas bort. Så hon klättrade upp på britsen och fick det borttaget.
”Hello Kitty Guy”
Emi var lite orolig att jag skulle bli kvar på ”sjukhuset”, men som tur var kunde vi åka därifrån direkt efter.
Vi svängde förbi mitt jobb efter besöket på vårdcentralen. Det var visst utvecklingssamtalsdag idag. Hoppla, jag hade fått för mig att det var imorgon. Inte många elever, men jag träffade i alla fall några kollegor. Det var trevligt. Jag har stort förtroende för att min vikarie kommer klara biffen! Det får bli ett nytt besök vid ett annat tillfälle.
På kvällen kom ”stora” Klara förbi. Hon kallas så för att hon är gammal, inte på grund av hennes kroppsstorlek…eller….var det på grund av hennes stora vishet, byns visa gumma…ja… AK…hur var det nu?
Emilie attackerade henne och gjorde en ”spökbajs” av henne!
Spökbajsen attackerade i sin tur Emilie:
Det är tur att vi blir så vackra på bild! Notera Klaras ”evil eye” och demonbarnets lysande ögon. Ett mästerligt foto om jag får säga det själv!
Trevligt med lite sällskap på kvällskvisten!
Nu håller jag tummarna för att kunna duscha mig UNDER ARMEN, det börjar lukta rätt mycket ”natur”. Jag kommer ha en ”sexy side” och en ”hippie side”. Att inte få raka sig under armen…humm…kanske ska fläta och sätta pärlor där så jag får ”tazzels Maria Montazami-style”?
