Jaha, så har jag plockat upp bloggen igen. Detta med ära av Emilies (kanske) lösa tand! Tänk om vi får en liten tandfé? En rosa tandfé som är ”rosakär” i Oliver! Sagda herre tros dessutom vara ”blåkär” i den rosa prinsessan.
Själv har jag tilldelats färgen lila och far hennes är ömsom svart, ömsom blå, fast mest blå, för han är ju en ”kojke”.
Om livet rullar på kan jag ej förstå varför jag ängslas så. De flesta oroar sig i onödan, gläd dig istället i onödan. Det är betydligt roligare.
januari 24th,2013
Familjeliv |
No Comments
Att flytta eller inte flytta ett piano…det är frågan, som sagt. Dagen F närmar sig med stormsteg och igår skulle pianot hämtats, men flyttfirman dök aldrig upp! De svarade idag på mina meddelanden…trassel med lastbilen…hummmm. Återkommer när han fått kontakt med ”killarna”. Idag eller imorgon kommer de och hämtar…Hade de inte varit de billigaste så…
Annars blir det en packad låda här och där när fröken snuff tillåter. Tänderna fortsätter poppa upp. Två där nere och fyra där uppe och fler på gång. Nätterna är vilda med en liten dam som snurrar och kickboxas och inte kan sova om hon inte ligger hos mig.
Idag ska jag försöka få köket packat…eller i alla fall några skåp. Hej och hå!
Idag var vi hemma hos Erika och Signe på kalas, trevligt, trevligt! Oj, vad våra bebisar växer, hela bunten har blivit längre. Emilie är ensam om att vara stillasittande, resten kryper, kravlar och står. Jag är både lite avundsjuk och lite tacksam för detta. Emilie är framåt med tal och sång istället, det är inte illa det heller.
När jag skulle byta blöja idag såg jag att den andra framtanden brutit igenom och kunde se de små tänderna vid sidorna, både uppe och nere, genom ett tunt lager tandkött. De poppar upp som krokus om våren 
Igår när jag skulle sova gick det bara inte, så vid tolv klev jag upp och började packa lite lådor i arbetsrummet. Jag höll på till ett, innan jag gav mig och gick och la mig igen. Huvva…
Det är vår och sol! Härligt! Det börjar dra ihop sig till flytt. Mycket är det man ska tänka på så jag sitter och gör listor i huvudet, på papper och på datorn. Det brukar ordna sig, så jag behöver egentligen inte känna mig så stressad som jag gör, men att vara gräsänka OCH planera för flytt är rätt tungt. Som tur är ska svärmor komma om en vecka och hjälpa till med Bubblan så jag får tid att packa.
Under påsken har Skrotfian fått en övre framtand och den bredvid är på gång. Hon bitpussas gärna och mycket. Hon har också börjat försöka sig på att vinka och klappa lite händer, det är inte helt lätt! Men skam den som ger sig!
Idag gick vi en låååång promenad i solen. Vi skulle till Röda Korset och lämna lite kläder. Jag trodde jag visste var det låg, men det visade sig att det var lääänge sen det låg på det stället. Jag fick vägvisning av snälla Uppsalabor och hamnade tillslut rätt. Vi kom hem med två bodies och en kulbana till Emilie, allt gick för 65 spänn! Jag borde handla på Second Hand oftare!
Jag är trött, trött, trött och dunderförkyld, men samtidigt lättad och med en overklighetskänsla.
På tisdagen (den 23 mars) var vi i Nyköping och tittade på radhuset. Vi tyckte alla tre att det skulle passa oss perfekt! Mäklaren skulle på kurs under onsdagen så budgivningen kom inte igång förrän på torsdagen. Hon ringde oss först vid tio på morgonen och vi la oss lågt med 350 000, två andra intresserade hängde på och sakteligen och plågsamt rullade buden in under dagen.
När budet låg på 410 000 hände ingenting på en evighet! Och jag började undra om mäklaren faktiskt sa att HON skulle ringa runt och ta bud eller om jag skulle ringa in. Så jag ringde kontoret och fick höra av mäklarassistenten att mäklaren var på ett kundmöte, men jo då, hon skulle ringa OSS inte tvärtom, men ville jag kunde jag lägga ett bud per telefon, så jag la 425 000. DÅ var klockan fyra. En timme senare får vi sms från mäklaren som säger att budgivningen tar en paus till imorgon. Skönt att ligga med högsta budet, jobbigt som fan att det inte var klart.
Dag två höjer de andra två budgivarna till först 435 000 sen 470 000, jag kontrar direkt med 480 000. Då är klockan tio (igen…) Sen är det såååååå tyst. I en hel evighet! Jag börjar nästan hoppas….Klockan halv tre piper telefonen! En NY budgivare som hittills bara suttit och ”lyssnat” slänger in 505 000! Jag blir både förbannad och skakad! Helvete! Helvete! Helvete! (Jag visste ju inte då att de andra två budgivarna valt att stanna.) Jag lägger 515 000 och väntar… en timme senare lägger hon 525 000 (det är en tjej i skilsmässa, talar mäklaren om, Bra! tänker jag elakt, då har hon inte hur mycket pengar som helst!) Jag svarar omedelbart med 530 000.
Sen är det tyst igen…Min kropp gjorde ont av adrenalinpåslaget som pågått hela dagen. För att hålla mig sysselsatt bakar jag tårtor åt Fredrik som han ska ha med sig till jobbet som avskedsfika. Emilie tuffar runt i köket i sin gåstol och rycker i skåpdörrarna. Klockan passerar sex och jag börjar frukta att det här ska fortsätt på måndag. Jag vet inte om jag överlevt helgen! Då piper mobilen igen. 540 000! Mitt tak närmar sig, men jag tänker att OK! Jag fortsätter som jag hela tiden gjort och ökar med 5000, så hon inte anar att jag börjar närma mig min gräns. Fortsätter hon därefter tänker jag banne mig höja 1000 kr varje gång bara för att jävlas! Så 545 000! Och tystnad, men inte så länge den här gången. En kvart eller kanske halvtimme – eller evighet – senare ringer mäklaren. Vi vann!
Jag trodde knappt det var sant! Jag skuttade runt i köket och hurrade och skrattade hysteriskt. Emilie tittade förvånat på mig och började skratta hon också.
Mäklaren vill att vi kommer till Nyköping och skriver kontrakt redan på söndagen. Natten till lördagen brakar en dunderförkylning loss och jag blir jättesjuk. Men vad spelar det för roll, jag måste köra till Nyköping på söndagen! Fredrik jobbar sina sista dagar, så på lördagen måste jag dessutom skjutsa honom till Arlanda med tårtorna.
Jag medicinerar mig hårt på söndagmorgonen. Klara följer med mig till mäklaren som vägvisare, moraliskt stöd och Emilie-barnvakt. Säljarna är ett ungt, rundlätt par som. (Hober 
!) De berättar att bostadsrättsföreningen har en gårdskarl som sköter underhåll av de allmänna ytorna och att det brukar vara två städdagar, men att det är ganska slappt. Det finns en gubbe som kan vara lite nitiskt, men han blir snäll om man är sträng mot honom.
Jag övernattade i Norping och körde hem till Uppsala på måndagen. När jag kom in genom dörren gick all ork ur mig. Jag kände mig som en urvriden disktrasa och trots att jag borde vara glad var gråten bara en millimeter bort. Det blev pizza och cola till middag. Jag låg mest på soffan och väntade på att Emilie skulle vilja lägga sig. Jag tror jag somnade innan henne med lampan på medan jag ammade henne…
Idag är jag fortfarande väldigt förkyld, men känner mig lättad och glad och förundrad. Jag har just betalat in handpenningen till fastighetsförmedlingen. Vilken tur att vi har sånna fantastiska föräldrar som kan hjälpa oss med handpenning bara så där! Kram på er mammor och pappor i Visby och Norping!!!
Emilie kom just på vad man ska ha gåstolen till, man kan ju ta sig fram med den! Full fart! Nu kör vi! Fem av Fem toasters!
Jag kan nu stolt rapportera att Emilie numera är en ”ambiturner”! Igår kväll satt hon och grejade på sin lekmatta. Först sträckte hon sig fram och hamnade på mage, sen rullade hon över på rygg (som hon brukar), men efter en stund på rygg så rullade hon över på mage igen! Hon blev skitsur och fick lov att räddas av sin far, men hon KAN! Hon har även hasat ca 180 grader på sin lekmatta efter leksaker, så hennes stillasittande Buddha-existens verkar gå mot sitt slut.
I natt blev det förkylt. Det grymtades och snörvlades från spjälsängen. Lite feber konstaterades mha febernappen. Själv låg jag och drömde om radhuset i Nyköping hela natten. I drömmen sov vi över där natten till visningen och jag försökte förklara att det inte behövde bli nån visning för det var vårt hus…sen drömde jag att jag presenterade oss för våra grannar och byggde ”kattinhägnad” på baksidan…hoppas det är ett bra tecken…jag kommer inte kunna låta bli att bli besviken om vi inte får radhuset. Vi får väl se…
I dagarna två blev det födelsedagsfirande. Fredrik och Emilie firade mig den 11 eftersom karlsloken skulle jobba den här helgen. Gåvorna var utvalda och inskaffade av mig och Emi, så nån överraskning var det väl inte…men det var saker jag ville ha. Det bidde: två linnen, tre romantiska trosor (ska de vara sexiga får Fredrik anstränga sig lite och köpa presenter själv åt mig, så det så!), en Berglinbok ”Varje dag man inte köper pizza är en seger” och David Batras bok ”Den som inte tar bort luddet ska dö!”, och slutligen ett halssmycke med en blå, fyrkantigt infattad kristall, av typen som jag gått och dreglat efter sen jag såg ett liknande där vi köpte våra ringar. Men telepati funkar uppenbarligen inte på Fredrik, så då får man se till att införskaffa själv. Tårta, tulpaner och Thaimat bidde det också.
På den verkliga födelsedagen kom ett paket från mor och far med finfint innehåll: En läsfilt, två fina bodies till skruttungen och en..*trumvirvel*..digital videokamera!
På eftermiddagen hade vi finbesök av Johanna, Trean, Miriam och lilla Tyra! Jag hade gjort den godaste tårtan , dvs den med mintchoklad och päron som Linda brukar göra.
Goda tårtan
Bebisarna iakttog och petade på varandra och efter att våra besökare gått var Emilie faktiskt lite inspirerad att ligga på mage och greja precis som Tyra och Trean gjorde.
Emilie & Tyra sitter och snackar i soffan
Så var den födelsedagen avklarad
Ja, nu vet vi helt säkert att det blir Skavsta och Nyköping . Exakt NÄR Feffe förväntas börja är fortfarande flytande. Det har kommit ut ett nytt radhus i samma bostadsrättsförening som vi tittade på förut, så nu håller jag tummarna för att vi ska lyckas lägga beslag på det. Vi ska försöka ta oss till visningen som är den 23 mars.
Annars så är det mest blött och soligt här. Igår gick vi på långpromenad genom stan för att riktigt njuta av solskenet. Vid Universitetsaulan så fastnade vi i en snödriva eftersom en bil parkerat framför den skottade ”utfarten” på trottoaren högst upp på backen. Med envishet och råstyrka lyckades jag manövrera vagnen över den meterhöga snövallen (nej, jag hade inte lust att vända och gå ner för backen igen). Uppsalabor är ett hjälpsamt släkte…en gubbe och en kille i tjugoårsåldern tittade på medan jag baxade vagnen ur snödrivan…hjälpte de till?…nä! Så kan det vara, men fint med vårsol är det i alla fall!
Min dotter är en riktig storsimmare! Idag fick hon ”simma fritt” för första gången. Hon satt i mitt knä och Fredrik lockade med en fin boll, när Emilie sträckte sig efter bollen fick hon simma fritt den korta sträckan till Fredrik. Trots att hon hade vatten upp till ögonen var hon hur cool som helst med det hela. Sedan simmade hon med armringar och hon hade världens självklaraste min när hon jagade efter en plastgroda helt fritt i bassängen. Jag är mycket imponerad av hur självsäker hon är i vatten. Jag tror banne mig att vi ska åka till Fyrishov nån dag och bada.
Annars så går vi fortfarande och undrar och väntar på svar från Skavsta…Att vara eller inte vara Nyköping…det är frågan. Radhuset vi kikat på gick för 460 000, men mäklaren smsade att det skulle komma ut ett liknande. Vi får hålla ögonen öppna. Det är ju faktiskt också möjligt att hyra lägenhet till en början, men att flytta är tråkigt och besvärligt så det skulle vara skönt att hitta någonstans man vill stanna. Kanske till och med sälla sig till klanen i Sjösa 
